Invandraren behövs

Finland ska få fler barn och behöver dessutom mer folk, både barn och vuxna. Detta påstår Befolkningsförbundet i sitt nya program med hänvisning till behovet av en mera aktiv invandrarpolitik. Annars kommer välfärdsstaten att falla sönder, nu när de stora årskullarna går i pension. Men hur skall det gå till? Radio Vegas diskussionsprogram Slaget efter tolv tog kontakt med arbetsgruppen I-Fisk för att diskutera invandrarnas ställning i välfärdsstatens framtid. I diskussionen deltog Annika Forsander, tf professor i socialpolitik vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors Universitet och Befolkningsförbundets ombud i sändningen, Charlotta Niemistö, ung mamma och aktiv i Barnfamiljernas intresseorganisation samt Gerd-Peter Löcke, I-Fisks ordförande. Diskussionen leddes av Patrik Schauman.

Intressanta frågor lades upp på bordet. Befolkningsförbundet vill att medelåldern på förstföderskor sjunker från 28 till 26 år. Antalet barn i medeltal borde vara 1,9 istället för 1,7. Dessutom borde nettoinvandringen vara omkring 7000 invandrare per år istället för 5000 vilket gäller idag. Allra helst vill Finland ha utbildade invandrare. Vad händer om landet inte uppnår dessa målsättningar? Kan man gå ut och shoppa rätt sorts invandrare? Lyckas det ens för ett så kallt land långt borta i norr som Finland? Och hur skall man få dem, som är redan här, att stanna? Har Finland överhuvudtaget rätt att ställa krav om utbildning på de få invandrare som lyckas ta sig hit?

Jag tänker ta en klar ställning till Befolkningsförbundets drömmar. Mina uttalande grundar sig på Tysklands erfarenheter angående invandringen under 60- och 70-talen samt SFPs invandrarseminarier, som hölls 2003 och 2004. Jag är väl medveten om att det avgår omkring 150 000 personer från arbetsmarknaden årligen, och att den stora frågan är vem som kan hoppa in som avbytare? Den högt utbildade invandraren, alltså den grupp som Befolkningsförbundet drömmer om, stöter i alla fall på problem när han eller hon försöker komma in på arbetsmarknaden. 42 % av de studerande invandrarna har redan en examen från ett annat land, och trots att det finska samhället får denna kunskapsstinna person (invandrare) helt gratis, är landet inte färdigt att godkänna denna utländska examen.

Ett annat stort problem är att en invandrare med gedigen utbildning knappast kommer ensam hit. Han eller hon har en familj med sig, vilket var och en borde kunna se som självklart. Visst passar det Befolkningscentralen. Men med familjen kommer nya kulturer, nya förväntningar och nya problem. I grund och botten stöter alla familjer, som Charlotte uttalade sig om, sist och slutligen på samma problem: Ekonomin. Familjer med flera barn behöver utrymme till ett rimligt pris. Något som är svårt att hitta i Helsingfors. Bor familjen långt borta från arbetsplatsen, dagis och skola så behövs det bil, helst en större och mer pålitlig modell. Inte är detta så ekonomiskt förmånligt heller i det nya hemlandet Finland.

Jämför vi detta faktum med förhållandena i de högutbildades hemländer kommer vi att se att deras relativa levnadsstandard kommer att sjunka när de bosätter sig här. Så det är ingen överraskning att många invandrare ser Finland som ett mellanstop på vägen till Sverige, Tyskland eller USA, där chanserna för framtiden verkar ljusare och välkomsten är varmare. De krafter som påverkar invandrarens trivsel är invandringspolitiken, befolkningens utveckling, arbetsmarknadspolitiken och den allmänna attityden bland befolkningen. Och kanske vore det skäl att påbörja en diskussion om hur vi får de olika delarna förenad till en mera effektiv enhet. 

Studier om invandringen
Annika Forsander, som sysslat mycket med invandringsstrukturer, berättar att 90 % av alla invandrare kommer till Finland utan arbete eller utan studieplats. Hon har just gjort en omfattande studie om högutbildad invandring i Finland, som visar att deras första motivation till utvandringen är: arbete, arbete, arbete, och att invandraren struntar i det geografiska läget. Även Sverige och Kanada är kalla länder långt borta, men där finns gott om invandrare. Finlands utgångspunkt är alltså inte värre än Sveriges. Finland har däremot inte (ännu) tillräcklig stora invandrarmängder som skulle kunna locka fler invandrare. Som exempel har den ryskspråkiga befolkningsgruppen redan lockad hit till invandrare, som talar ryska. Det talas om starka kedjeeffekter som påverkar invandringens struktur. Och det har visat sig att om landet bara får in ett visst antal invandrare så får det också flera till, ofta från samma håll. 

En en annan sak enligt Annika är hur man får dem och stanna. Endast 10 % av invandrarna är studerande eller arbetstagare, som redan har en arbetsplats eller studieplats, då de anländer. Med tanke på erkännandet av examen kan vi konstatera att Finland har samma problem som de flesta länderna i Europa eller till och med i hela världen. Personer med hög utbildning brukar vandra omkring i världen. Det är ju helt naturligt nuförtiden. Varför skulle Finland skilja sig från de andra västländerna? Statistiken visar i alla fall att 85 % av invandrarna som kommit hit i början av nittiotalet finns kvar i landet, vilket är ett väldigt högt antal jämfört med många andra länder. Visserligen vill arbetsgivarna attrahera folk som har speciella talanger, och då gör det egentligen ingen skillnad om du har utländsk examen eller inte.

Nya idéer krävs
Personligen tycker jag, att statistiken inte räcker till för att förutspå invandrarnas framtid i Finland. Invandrarpolitiken har varit densamma genom åren. Diskussionen kring invandrare har inte direkt förändrats på femton år. Finland tycks faktiskt inte ha en invandrarpolitik än så länge, snarast har den en non-policy till utlänningar som kommit för att kanske stanna. Men för första gången tycks det finnas en chans för invandraren. Hon behövs plötsligt. Det uttalar sig Finland redan högt om. Risto Penttilä lade fram fakta på att 65 % av den högre ledningen inom industrin gärna skulle se fler invandrare i sina företag. Problemet är den finska personalen. Deras majoritet (ca. 65 % även här) är nämligen negativt inställd mot invandrarna som arbetskamrater. 

Det är alltså nya idéer som krävs, ett mera positivt bemötande av invandraren, en politiskt och kulturellt mera engagerad invandrare, och massor av tålamod, med två ord: Fler Ifiskar!

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

Vill du veta mer om diskussionen och studierna omkring ämnet?, eller kanske lyssna på programmet i mp3 format, kontakta arbetsgruppen (info@ifisk.net).