|
På tal om jämställdhet och demokrati - ur rysk synvinkel |
|
Inom ramen för sitt förnyade verksamhetsprogram började I-FISK egna större uppmärksamhet åt kvinnofrågor. I det sammanhanget vill jag som representant för rysk kultur, framföra några aktuella kommentarer. |
|
Ryssland som ett land strävar efter jämställdhet,
åtminstone formellt. Problemet är att kvinnofrågan i Ryssland tyvärr inte riktigt handlar om jämställdhet. Bilden av den ryska kvinnan i medierna just nu är den stiliga hemmafrun som kockar eller så ser publiken en framgångsrik sexbomb som artist. I marginalen finns bilden av kvinnan som ett offer, pensionären, den ensamstående mamman. Fortfarande lyfter man väldigt sällan fram en framgångsrik kvinna inom politik eller affärsliv. |
|
I det sovjetiska samhället
ansåg man att jämställdhetsfrågan automatiskt var löst i och med den bolsjevikiska revolutionen 1917. Men man varken ifrågasatte eller kritiserade könsrollerna i hemmet. Där fortsatte allt som förr. Trots att både mannen och kvinnan arbetade var det liksom självklart att det var kvinnan som tog hand om hemmet och barnen. I Sovjetunionen, i slutet av 80-talet, var 62 procent av dem som hade en högre utbildning kvinnor. Idag står många av dem arbetslösa eftersom deras utbildning inte behövs i det postsovjetiska Ryssland. |
|
I dagens Ryssland
är den allmänna inställningen till feminism fortfarande negativ. Ryssarna vet väldigt lite om vad feminism egentligen handlar om. Här i väst togs feminismen fram inom den politiska vänstervåg som sköljde över det postindustriella samhället först i slutet av 60-talet. Man kan säga att den europeiska kvinnan var mer diskriminerad än den sovjetiska kvinnan. Den sovjetiska kvinnan hade bättre tillgång till både arbete och utbildning. Men hon hade ingen tillgång till den politiska världen. Det hade ytterst få eftersom kommunistpartiet hade ensamrätt. |
|
Feminismen i Norden
är en mera enhetlig del av den övriga kulturen. Folk konfronteras ständigt med den, den är ständigt närvarande. Så är det inte i Ryssland. Också inom politiken är situationen en annan. I Norden är ju kvinnorna väl representerade inom det politiska livet. Även i dagens Ryssland har vi några kvinnor vid makten, som till exempel St. Petersburgs nya guvernör Valentina Matvienko, och Dumans vicetalman Lubov Sliska. Men dessa kvinnor är av Kreml välsignade personer, som antas bidra till att ge ett intryck av jämställdhet och demokrati. |
|
Det improviserade presidentvalet i Ryssland
har ägt rum för över en månad sedan. Vad Putin skulle har behövt är en trovärdig och politiskt rumsren utmanare som han kunde besegra i fria, rättvisa val. Men inte många hade lust att åta sig ett sådant politiskt självmordsuppdrag. Den enda demokratiska, visserligen chanslösa men onekligen seriösa politiker, som har vågat ställa upp var Irina Hakamada. På henne röstade jag själv förstås. |
|
Det värsta är att dagens ryska samhället
i gemen inte anser sig behöva äkta liberaldemokratiska politiker. Mycket oroväckande är att Ryssland fortfarande saknar den bestående politiska kulturen till vilken sådana begrepp som jämställdhet och demokrati hör. De som har försökt börja skapa en sådan kultur, skickas som fångar till Lubjanka eller liknande anstalter. Och sist men inte minst, det mest tragiska är att en stor del av ryssarna idag på allvar tycks kunna tänka sig att Lubjankachefen får jobba som president för resten av livet. |
|
|
Ilya Spiegel
Ledamot |
