Att hoppa tillbaka in i den stor-lilla ankdammen
01/03/2016 av Ordförande
Det svenska språket och den svenskspråkiga kulturen attraherar
invandrare, i synnerhet bland unga invandrare från utomeuropeiska
länder. Magmas attitydundersökning kring invandrare visar även att
kunskapen om samhällssystemet i Finland är relativt stor bland
nyinflyttade personer,
Fast den absoluta merparten av dem har inga eller ringa kunskaper i svenska då de anländer till Finland är två tredjedelar av dem beredda att lära sig svenska om det skulle befrämja deras karriär. Somliga har redan valt svenskan eftersom det är ett huvudspråk i den ort de bor i, eller för att deras partner är svensktalande.
Vi i IFISK har redan lärt oss varför det är betydligt lättare att lära sig svenska och anamma finlandssvenska kommunikationsformer. Vi redan känner till den enorma kommunikativa skillnaden mellan de två stora historiska folkgrupper i Finland. Svenskan liksom tyskan eller engelskan bygger starkt på ett analytiskt eller isolerandet språkbruk som oftare uttrycker grammatiska relationer genom att lägga till eller flytta på ord, medan det syntetiska finskan använder främst olika böjningsformer för att uttrycka grammatiska funktioner. Sättet att kommunicera, diskutera, förhandla eller småprata är följaktligen helt och hållet olika.
Språkvetaren och författaren Leif Höckerstedt ser finlandssvenskarna inte endast som finnar med ett annat språk. Han påpekar att finnar och finlandssvenskar delar visst en viktig politisk gemenskap men att detta inte innebär en gemensam etnisk grupptillhörighet. Och just på grund av den etniska skillnaden känner sig många invandrare med indoeuropeiska bakgrund snarare hemma i de finlandssvenska kommunikationsformer.
I Finland lär det finnas 82 olika svenska dialekter. För det mesta talar en finlandssvensk dock högsvenska, en variant som skolorna anser barnen ska lära sig tala överallt i landet. I synnerhet i de förfinskade områdena i huvudstadsregionen är finlandssvenskarnas förhållande till vissa dialekter och rikssvenskan problematisk. Här vill många finlandssvenskar ta avstånd från det svenska kulturarvet eller vägrar att betona dem av hänsyn till finnar. Forskaren Charlotta Hedberg hänvisar till den finska majoritetens värderingar som starkt påverkar den svensktalande minoriteten i Finland.
Detta syns även i språkbruket. Därför gäller det att hoppa tillbaka in i den stor-lilla ankdammen, att stöda de nya processer inom den finländska kulturpolitiken som syftar på att omdefiniera ramarna för det finlandssvenska kulturarvet enligt Farokonventionen. Nu gäller det att trygga och identifiera det immateriella kulturarvet, att höja medvetenheten om dess betydelse och att dokumentera, bevara och stödja det. Men det gäller även att inkludera det gränsöverskridande, mångfalden, tvåspråkigheten.
Vi från andra kulturer kan berika (Svensk-) Finland, vi vill kämpa för finlandssvenska ljud- eller e-böcker och kämpa mot "förbjudet" att lära sig svenska eller umgås på svenska med myndigheterna. IFISK:s medlemmar vill trygga och identifiera inte enbart det immateriella kulturarvet vi har fått med modermjölken utan även det vi har lärt oss älska i (Svensk-) Finland. Vi vill vara med att höja medvetenheten om dess betydelse och att dokumentera, bevara, stödja och kanske även berika det finlandssvenska kulturarvet.