musta.gif (807 Byte)

arrow.gifStartsida arrow.gifOm oss arrow.gif Löpsedelarrow.gifBrännpunkt arrow.gifSvenskfinland arrow.gifSpråkbruk arrow.gifLänkar arrow.gifKontakt
m

Brännpunkt
00.00.2002


Ifisk - Brännpunkt

Mera om Paulo Franke:
arrow.gifBrasiliansk gemenskap
arrow.gifInternationella gospelkören
arrow.gifPaulo Franke

Tipsa dina vänner, släktingar och studiekamrater i utlandet att man gratis kan prenume- rera på vår nyhetsbrev.  GRATIS!

arrow.gifArkiv
musta.gif (807 Byte)

arrow.gif Brännpunkt arrow.gif Victoria Chaplin 

Paulo Franke talade med Victoria Chaplin om hennes farPaulo Franke och Victoria Chaplin


Under det korta avståndet frän en av varuhusets ingångar till en annan mötte jag en späd, liten flicka i tjocka vinterkläder och med klarblå ögon under den bredbrättade hatten. "Är du Victoria, Charlie Chaplins dotter?" frågade jag. "Ja, det är jag", svarade hon artigt. Och eftersom hon inte tycktes besvärad av mitt tilltal, presenterade jag mig som en brasiliansk frälsningsofficer som arbetade i Finland, min hustrus hemland. Jag nämnde också att jag sett annonsen om hennes upp- trädande på en teater här i stan.

Eftersom hon tycktes känna till Frälsningsarmén och var intresserad av att fortsätta samtalet, berättade jag snabbt att min far och hennes far på sätt och vis var "gamla, goda vänner". Och jag berättade om familjens födelsedagsfester på 50-talet, när far hade för vana att visa Chaplinfilmer för gästerna. De var trevliga tillställningar och den berömda komikerns vagabondgestalt roade både de gamla, som var samlade i ett rum, och de yngre som var samlade i ett annat. Mellan rummen fanns vita duken uppspänd där filmen visades, och skratten ekade på båda sidor om duken.
Victoria lyssnade till berättelsen och när vi tog farväl inbjöd hon mig till föreställningen, där hon och hennes man uppträdde. "Efteråt kunde vi kanske återuppta konversationen", sade hon.

Ett viktigt besök
Victoria säg respektfullt på min uniform. Kanske visste hon att hennes far, liksom min, i sin barndom gått på Frälsningsarmén. Man frågade en gäng en berömd artist varför han i sitt bildverk över Londons berömda kyrkor tagit med en av Frälsningsarméns kårlokaler. Han svarade: "Eftersom Charlie Chaplin brukade gå där." För att komma undan beundrare och fotografer slank Chaplin en gång in på Kennington Lane kår i London där musikkåren som bäst spelade. Han gav då kåren en stor donation och berättade om sin barndom.

Charles far var alkoholist och dog som ganska ung. Detta bröt ner modern mentalt och hon hamnade på sjukhus. Den unga, känsliga Charles fick lida nöd och hamnade på barnhem och blev beroende av andras hjälp. Då började han besöka "Roliga timmarna" som ordnades för barn på Frälsningsarmén. Där samlades de för att sjunga och ha roligt. I en av sina filmer, "Easy Street", beskriver han en möteslokal som är full av fattiga och drinkare som försöker sjunga till ackompanjemang av en ung kvinnlig orgelnist. Lokalen kunde vara vilken som helst armélokal någonstans i världen. Senare, när han blivit berömd, har Charlie Chaplin fått människor att skratta överallt i hela världen.

En viktig lektion
Detta var Victoria Chaplins tredje besök i Finland. Alla föreställningar var slutsålda. Den begåvade konstnären är populär, inte bara för att hon är sin fars dotter. Efter föreställningen fick jag tillfället att träffa Victoria. Trots att hon måste ha varit trött tog hon emot mig medan man gjorde i ordning scenen för nästa föreställning. Jag sade till henne: "Du och din familj är viktiga personer." Hon svarade anspråkslöst: "Vi andra är det inte, men far var en viktig person."

Vi hade endast en kort tid för samtal och fototagning. Snart var jag igen ute på hemväg på de snöiga trottoarerna. Det hade varit fint att personligen fä träffa Charlie Chaplins berömda dotter och se hennes föreställning och märka hur lik hon var sin far. För mig kändes det också viktigt att minnas mina föräldrar, min familj och våra första kontakter med Frälsningsarmén och deras betydelse för att jag blivit soldat och officer.

Eftersom vi alltid försöker se det andliga i vad som sker, funderade jag över Victorias ord: "Far var viktig, vi barn är det inte!" Det var en berömd konstnärs aktningsfulla vittnesbörd om sin far, även om historikerna inte alltid skrivit enbart smickrande saker om denna stora komiker. Orden innefattar en andlig lärdom. Vi är vår himmelske faders tjänare. Han är den fullkomliga kärleken och som medlemmar av hans familj borde vi påminna om honom. Men ibland anser vi oss själva vara viktigare. Gud är den viktigaste! Denna lärdom minns jag var gäng jag tänker på mitt möte med Charlie Chaplins dotter Victoria.

PAULO FRANKE
Paulo är medlem i arbetsgruppen I-Fisk

Svenska kulturfonden info@ifisk.org

© ifisk

I-Fisk logo

 

i-fisk