När de stora färjorna försiktigt glider in mot Helsingfors hjärta välkomnas de genast av kanoner, höga vallar och granitmurar. På sex öar kring det trånga hamninloppet utbreder sig det som en gång var en svensk fästning, en av de största i Europa. "Nordens Gibraltar" kallades denna omfångsrika anläggning, som av Unesco införlivats i världens kulturarv. 1998 firade den 250-årsjubileum med pomp, ståt och hundratals arrangemang.

Många av öarnas 250 byggnader och fästningsverk har renoverats, ett nytt besökscentrum har byggts, muséerna har fräschats upp och 60 guider ligger i högsta beredskap för att på 19 språk kunna berätta om Sveaborgs skiftande öden.

Augustin Ehrensvärd fick den gigantiska uppgiften att leda vad som skulle bli ett av Sveriges största byggnadsprojekt någonsin. Han grep sig an storverket 1748, alltså för 250 år sedan. Två år senare döptes fästningen till Sveaborg - den skulle vara en östlig pendang till Göteborg i väster.

Under 24 år - med några avbrott- dirigerade Ehrensvärd med kraft och entusiasm handplockade arkitekter och ingenjörer samt en arbetarstyrka som, när den var
som störst, uppgick till närmare 7 000 man, de flesta soldater. Det bodde länge betydligt mer människor på Sveaborg än i själva Helsingfors.

Sveaborg kom att betyda mycket för Finlands materiella kultur. Ingenjörs- och hantverkskonsten på fästningen stod på högsta europeiska nivå. Torrdockorna exempelvis betraktades som tekniska underverk. Och den skärgårdsflotta som började byggas upp under ledning av bland annat Fredrik af Chapman representerade det bästa inom tidens skeppsbyggeri.

Sveaborg blev också ett centrum för kultur i allmänhet. Ehrensvärd var inte bara militär utan också en av sin tids mest framstående konstnärer. Bland de målare och tecknare som han lockade till Sveaborg blev Elias Martin den mest berömde. Konsten tillhör Sveaborgs traditioner och därför var det logiskt att Nordiskt konstcentrum förlades dit 1978.

Ehrensvärd dog 1772 - många kransar kommer den 12 maj att läggas vid hans grav på en av de yttre fästningsöarna. Det ståtliga gravmonumentet - till vars utformning både Gustav III och Johan Tobias Sergel bidrog - blev slutgiltigt klart bara några månader före 1808 års kapitulation. Genom denna blev den fästning som Ehrensvärd med sådan möda byggt upp aldrig riktigt testad i strid.

Fästningen låg länge mitt i ett politiskt och militärt kraftfält, där Stockholm och S:t Petersburg var motpolerna. Här löper svenskrysk och finsk historia samman. Under det blodiga krig mellan "röda" och "vita" som utkämpades 1918 efter det att Finland frigjort sig från Ryssland och uppnått självständighet satt 8 000 "röda" inspärrade på Sveaborg. 1 000 fångar dog, försvagades av brist på föda under livsmedelskrisen. 265 blev avrättade. Varje dag sedan 1918 har Finlands flagga vajat från flaggstationen Zander på Vargö.

1918, sedan Finland blivit självständigt, fick Sveaborg ett nytt finskt namn, Suomenlinna, "Finlands borg". Det gamla finska namnet Viapori var en fonetisk förvrängning av det svenska.

Fram till 1973 dominerade den finländska krigsmakten Sveaborg - i dag är det bara sjökrigsskolan som finns kvar. Hela anläggningen står nu under civilförvaltning. Bostäderna på Sveaborg är eftertraktade - när någon blir ledig står hyresgäster i kö.

Sveaborg, säger en kvinna i Helsingfors, är för mig syrener, grönska, glittrande hav och
klippskrevor, där man kan sitta med ryggen mot land och lyssna till bruset från stan, som förefaller avlägsen fast den ligger bara en kvarts färjeresa bort.

Sveaborg, säger en äldre herre, är en plats som jag aldrig kommer att sätta min fot på. Det är öar, som är besudlade av de vedervärdigheter som utspelades där 1918.

Men i Sverige är perspektiven annorlunda. De svenskar, som vet något om Sveaborg över huvud taget, förknippar fästningen med en händelse som länge uppfattades som en av de mest förödmjukande i hela den svenska historien. 1808 kapitulerade fästningen, praktiskt taget utan strid, och överlämnades till ryssarna i det krig, vars utgång innebar att det gamla svensk-finska riket sprängdes sönder och för alltid splittrades.

Sveaborg kan alltså betraktas på många sätt - som storslaget historiskt minnesmärke, svensk fästning, rysk flottbas, ökänt fångläger, finländsk militärförläggning, populär utflyktsplats, levande stadsdel. Och därför engagerar jubiléet Helsingfors och Finland.

De som bor på Sveaborg har nära till vatten och grönska och blommor och naturligtvis nära till den stormiga historien, som nu lagt sig till ro. En del bor i villor
och småhus, andra mitt inne bland fästningsverk som kan ha så märkliga namn som "Godt Samvete", "Dygd" och "Ähra". Miljön är unik - blandningen av
svenskt och ryskt och finskt är ibland förvirrande, alltid fascinerande.

Men att bo på Sveaborg har sitt pris vid sidan av hyran. I fjol kom det över en halv miljon besökare - 80 procent beräknas ha kommit för att njuta av naturen, de
andra för att studera historien. I år väntas sammanlagt 800 000 ta sig över till öarna om vädret blir bra. Jubileumsåret kan bli en hård pärs för de bofasta, som
lever ett stilla lantliv, när turistsäsongen är över.

På Sveaborg finns handelsbod, dagis, skola till och med sjätte klass, bibliotek och sjukvård. Några av de många restaurangerna är öppna året om. Färjan till
stan går en gång i timmen nästan hela dygnet. Någon broförbindelse är inte aktuell, men det finns en servicetunnel, i vilken utryckningsfordon kan ta sig fram.

Vi saknar inget, säger Sveaborgsborna. Naturligtvis har de också egen kyrka, ursprungligen i rysk-ortodox stil. Den byggdes om till luthersk 1928.

Av Hans-Ingvar Johnsson, DN