Gerd-Peter och Katia [zoom]

Luis Ignacio Lula da Silva

Invandrargruppen

Fredsposten grundades av prosten Edvin Stenwall år 1926 och ges numera ut av 
Garantiföreningen för Finlands Fredsförbund rf. 

Ifisks ordförande Gerd-Peter Löcke sitter i Fredspostens redaktionsråd, som grundades i oktober 2003.
Läs mer

Den sjunde september, Brasiliens självständighetsdag, sitter jag här på Luckan i Helsingfors i väntan på Katja Torres Airava som lovade komma hit direkt från ambassadens mottagning, och funderar på landet, som är så fyllt av motsättningar och paradoxer. Då jag själv var närvarande i festiviteterna år 2001 och 2002, blev jag
mycket nyfiken på om förändringarna i Brasilien redan syns på ambassadörens mottagning.

1985 tog militärdiktaturen officiellt slut i Brasilien. Men först fyra år senare skulle folket få tillfälle att själv välja presidenten. I detta val vann den tidigare okända Fernando Collor
de Mello över socialistpartiets (Partido dos Trabalhadores) kandidat Luis Ignacio Lula da Silva med stor hjälp av den före detta militärdiktaturen. Men Partido dos Trabalhadores (PT) hade växt fram under kampen mot militärdiktaturen och Lula, som var mycket aktiv i fackföreningsrörelsen och bl.a. hade goda relationer till den katolska kyrkan med sitt enorma sociala engagemang, gjorde en framgångsfull oppositionspolitik. Hösten 2002 firade Lula en överlägsen seger i presidentvalet över det regerande center-högerpartiets José Serra. Maktskiftet var det första på 40 år mellan två demokratiskt valda presidenter i landet.

Luis Ignacio Lula da Silva
Lula tog över makten i en ekonomisk stormakt som aldrig varit med om något krig, i ett land med en befolkning på totalt 170 miljoner. Det är som om Frankrike, Tyskland och Somalia var ett och samma land och omständigheterna för befolkningen tycks just vara en mix av de här tre länderna. Och Lulas målsättningar ser inte lätta ut att förverkliga i ett land
där tillväxten borde vara över tre procent i stället för knappt två procent för att antalet fattiga överhuvudtaget skulle minska. Hans företrädare, Fernando Henrique Cardoso, som tog över ett land, där en tredjedel av människorna levde under fruktansvärda omständigheter, korrumperade av den förre presidenten Collor de Mello, misslyckades totalt i kampen mot korruptionen. Och fast förväntningarna är stora bland befolkningen, så förutspås sociala konflikter. President LuIa balanserar mellan vänster och höger och måste snart bekänna färg, påstår den brasilianska landsorganisationen, CUT. Här ser man att de nya avtalen med den internationella valutafonden, som ger landet nya krediter för 14 miljarder dollar, hindrar tillväxten.

Katja Torres Airava och den 7 september
? Katja, du är gift med en finlandssvensk och har två barn, som är hemma såväl i den finlandssvenska ankdammen som i  brasilianska karnevalen. Du är lärare i portugisiska
och brasiliansk kultur och studerar som bäst socialpsykologi vid Helsingfors Universitet med tyngdpunkt på social adaption. Du är dessutom aktiv i den katolska kyrkan, i I-Fisk och i invandrargruppen omkring Eva Biaudet. Hur är dina färska intryck från den andra mottagningen under nya presidentskapet?

!  Inte har festen varit särskilt annorlunda än de fester du har varit med cm. Den 7 september är en dag, då vi har tillfällen att träffas, småprata och äta brasiliansk mat. Ett år är en för kort tid för att kunna se någon större förändring. Det ligger i vår kultur att allt tar sin tid. Först borde vi förändra den sociala strukturen, utbildningssystemet, och kanske ändra på människors attityder. Och inte slipper man korruptionen heller bara så där. Lulu är en populär idealist med stora förhoppningar och han jobbar hart för sina målsättningar. Han tycks vara en stark president, men får alldeles för lite stöd i sitt arbete.

Är Brasilien kanske arpartheidens nya hemland?
? Klädseln spelar, som jag vet, en mycket viktig roll i er kultur, ett sätt att visa, att man lyckats. Och när jag nu ser på dig, så har du lyckats väldigt bra. Men har också Brasilien
som band lyckats med sin ekonomi? Ännu före drygt två år sedan hade lågkonjunkturen i USA slagit hårt mot exporten frän Latinamerika. Brasilien befann sig i recession med en ekonomisk tillväxt under två procent. Och i landet finns det ännu tecken på ett klasskrig. Mera än 40000 människor mördas årligen. Och enligt FN:s klassificering betyder 15 000 mord om året krig. Ar Brasilien i krig och om så är fallet, mot vem - eller är Brasilien kanske arpartheidens nya hemland?

! Det kunde du ha rätt i. Men i Brasilien är det frågan cm en sorts social apartheid. Speciellt i de stora metropolerna São Paulo och Rio de Janeiro är det enormt viktigt var du
bor. Lyckas du få bo i de bättre områdena, så finns hela infrastrukturen omkring dig: affärerna, läkarvården, skolan. Du behöver inte lämna dina hemtrakter, du lever i ett slags glashus. Här vet du ingenting om det andra Brasilien, ingenting om de värsta slummarna, de kända favelas, där de flesta svarta bor, där fattigdomen är hemma och knarkmaffian har övertag. Och fast du är en hygglig människa, och sådana finns det gott om i favelas, har du ingen chans att få bort stämpeln som finns på din panna. Situationen är däremot ganska annorlunda norr om Amazonas, t.ex. i São Lufs i Maranhão, där jag bodde.

Ingen särskild anledning till mord
? Norr om Amazonas är det brist på arbete, där är man väl mera van med att vara och förbli fattig. Men hur är det möjligt att i ett band, där människor är glada, dansar, musicerar och spelar jättefint fotboll, mister 40000 människor årligen livet genom väld och allt detta utan en militärjunta?

! Det finns ingen särskild anledning till morden i vårt land. Vem som helst kan bli ett offer när som helst och var som helst. Det bara händer så där, det finns ingen särskild målgrupp. Det finns inget rashat 1 Brasilien, ingen rasism som vi kanske ser i andra länder, men utan pengar har du inga chanser att få ett bättre liv och ett jobb eller att delta i politiken. Och skillnaden mellan de fattiga och de rika blir större hela tiden.

President Halonens statsbesök och Fome Zero
? När Finlands president Tarja Halonen besökte Brasilien, växte också intresset inom det finska näringslivet. Metso Minerals vd Bertel Langenskiöld tyckte t. ex. att för företag som ännu inte etablerat sig i Sydamerika var det mycket viktigt att fä träffa ministrar och president och höra hur de ser pä framtiden. Halonens statsbesök öppnar kanske nya
dörrar. Tror du att ett växande internationellt ekonomiskt engagemang i Brasilien kommer att påverka den sociala strukturen i Brasilien?

! Ännu under Collor de Mellos tid var den brasilianska marknaden mycket isolerad och korrumperad. Nu har marknaden öppnat sig och det blir allt lättare för utländska företag att få foten innanför dörren. Och om vi samtidigt lyckas sköta den sociala utvecklingen, blir det kanske också slut på fattigdomen. Lula har redan satt i gang med sitt projekt FOME ZERO, slut med hungern. Men att ge mat åt de fattiga räcker inte till att utveckla hela infrastrukturen. Nu, när presidenten har möjlighet att sitta i ledningen fyra plus fyra år, ger man också hela befolkningen en chans att kunna utveckla sig på lång sikt. Hittills kunde presidenten endast sitta i fyra år. Denna tid är för kort för att få en längvarigare ändring till stånd. Jag skulle nog säga att vi måste vänta ytterligare 20 år för att kunna se den nya politikens resultat.

? Jag fick nog den uppfattningen att det finns en strimma hopp om en bättre framtid, ett unikt tillfälle att rätta till orättvisorna i Brasilien och bekämpa fattigdomen och den sociala
apartheiden. Tack, Katja att du offrade en stund för oss på självständighetsdagen.