Startsida LöpsedelIdentiteten är något man måste erövra dagligen

Jag har vuxit upp på båda sidor om Kvarken och känner mig lika hemma på båda platserna. Det finns förstås mycket som förenar folket kring Kvarken. Jag föddes faktiskt i Umeå, men det var tänkt att jag skulle födas i Vasa. Pappa är finlandssvensk, mamma rikssvensk, men jag definierar mig helt klart som finlandssvensk.

Ganska många järn i elden
Mitt finlandssvenska engagemang är väldigt stort och mångfacetterat - jag är ordförande i Finlandssvenska nationen vid Umeå universitet, världens enda finlandssvenska studentnation utanför Finlands gränser. Dessförinnan var jag under två år nationens kulturmästarinna och sålunda ansvarig för nationens finlandssvenska, kulturella verksamhet. Jag leder också mig veterligen Sveriges enda finlandssvenska damkörsensemble som också är knuten till vår nation. Jag sitter även som styrelseledamot i föreningen Umeå finlandssvenskar. Jag har alltså ganska många järn i elden och försöker på alla sätt jag kan verka för Svenskfinland, både i Sverige och Finland. I höstas tog jag t ex initiativ till Finlandssvenska dagen i Umeå, som vi firade den 9 november just efter Svenska dagen. Fokus låg på finlandssvensk identitet, dialekter, finlandssvenskarnas situation i Sverige och i Finland samt vår historia och förfinskningen vid sekelskiftet.

En god chans att påverka unga finlandssvenskar
Det intressanta med finlandssvenskt arbete i Sverige är att man har en god chans att påverka unga finlandssvenskar som inte assimilerats här eller dem som assimilerats men kommer på andra tankar. Det är också viktigt att fånga upp andra och tredje generationens finlandssvenskar och verka för generationsmöten mellan olika finlandssvenskar. Av universitetets ca 250 finlandssvenska (främst österbottniska) studenter fångar vi upp ca 1/3 i Finlandssvenska nationen. Vårt arbete kan också indirekt leda till att medlemmarna väljer att återvända till Svenskfinland.

Identiteten är något man måste erövra dagligen
Jag tror också att vårt arbete kan ha betydelse för finlandssvenskar i Finland, eftersom vi ofta tillför ett nytt perspektiv. Som finlandssvensk i Sverige tvingas man reflektera över sitt ursprung och ta ställning till en mängd frågor och förklara sin identitet nästan dagligen, vilket inte är lika påtagligt i Finland. Som halvfinlandssvensk tror jag också att identiteten är något man måste erövra dagligen och inget man vaknar upp med på morgonen. Man får också ett annat perspektiv på språkfrågorna i hemlandet. Den så typiska finlandssvenska "låt-gå-principen", där man lågmält accepterar brott mot språklagen och andra antifinlandssvenska angrepp av olika slag, ser många med andra ögon på efter en tid i utlandet. Det är lite av den intoleransen och kraften som jag skulle vilja exportera tillbaka till Finland! Jag tror också att mer internordiskt samarbete mellan finlandssvenskar kan vara väldigt givande för alla parter.

Min dröm
Men själv planerar jag alltså att i sinom tid återvända och jag är verkligen tacksam att I-Fisk existerar. Min dröm är att på heltid få ägna mig åt finlandssvenska och minoritetsrättsliga frågor. Det hade varit trevligt att delta i mötet den 15 maj, men tyvärr kommer jag att befinna mig i Umeå då.

Ida Asplund