Gud har många namn
För att kunna lyssna på en imam brukar Samira Granqvist från Marocko då och
då besöka en turkisk moské i Helsingfors. Men först och främst försöker hon vara en bra
muslim, en människa som har ett rent hjärta. För katoliken Katja Torres-Airava
tycks det vara lättare att gå till kyrkan här i Finland, fast svenska gudstjänster endast
ordnas en gång i månaden. Då den katolska liturgin är den samma i olika länder kan hon bra
följa med Gudstjänsten var hon än befinner sig. Eftersom det genom Paulo Franke
finns en brasiliansk präst som Major i Frälsningsarmén har hon också möjligheter att tala på
sitt modersmål. ”Det är bra att veta, att en sådan möjlighet finns, även om den kanske
aldrig behövs”, tillägger hon. Det är en sak som Naghmeh Najafabadi från
Iran endast kan drömma om. Hon är bahái, och det finns nästan inga möjligheter att vara med
om en predikan i Svenskfinland. Hon kom just tillbaka från Turkiet, där hon träffade sin
syster. Att inte kunna vara hemma någonstans leder till ett stort behov av ett nätverk
bestående av människor, som har samma känslor, och då är hon nog muslim eller katolik. Hon
studerar på Arcada och kan inte förstå att andra utländska studenter inte vill lära sig
svenska. ”Hur skall jag då kunna utbyta mina innersta tankar med dem”, frågade hon
oss. Lättare är det säkert för Susan Haraldson från USA, som är pastor i
Andreaskyrkan, en äkta finlandssvensk frikyrka i Helsingfors: ”Det är faktiskt lätt för
mig att göra någonting för min religion här i Finland, medgav hon”. Susan talar dessutom
perfekt svenska. Laurence Ngiliyambere och Jean-Claude Mutiganda
från Rwanda är baptister och har saligheten att här ha ”egen pastor”. Laurences far,
den pensionerade pastorn Samuel, flyttade nämligen under sommaren från Rwanda till Åbo. Men
gudstjänster på svenska finns det inte alls i Åbo. Finska kan de inte, så de får nöja sig
med metodisternas gudstjänster. Båda saknar afrikanernas glädje och sång i gudstjänsten.
Något som även representanterna från den lutherska kyrkan i Finland längtade efter. ”Inom
vi kom hit, visste vi ju inte mycket om invandrarnas behov och känslor, speciellt när det
gäller djupare känslor i tron”, förklarade Kaj Andersson.
Utbildning och kunskap är mycket viktiga inom judendomen, berättade Ilya Spiegel från
St. Petersburg. Att inte kunna både svenska och finska lika bra skulle räknas som ett tecken på
dålig bildning bland judarna i Finland. Tyvärr domineras den unga generationen av judar i
Finland, precis som de flesta andra av dagens finska ungdomar, i allt stigande grad av det finska
språket. Ilya kunde tyvärr inte delta i mötet på grund av sjukdom. Han skickade dock sina
tankar från Åbo i pappersform, och den vägen ingick de i diskussionen. |
Med i diskussionsrundan var också Asta Särs som sysslar
med projektet Församlingarnas invandringsarbete i Borgå stift. Om hennes erfarenheter och om de
representerade religionerna kommer vi att berätta om i en artikelserie inom kort. Radio
Vega, som fanns på plats, lovade på grund av den livliga diskussionen en liten
programserie om religionerna som vi kan finna i dagens Finland. |
