Radio Vega
Porträtt
Medlemsmatrikel

Startsida  Om oss Gerd-Peter Löcke på Radio Vega 

I-fisken har funnits nu drygt ett halvt år, Gerd-Peter Löcke. Hur har ni lyckats under den här tiden?
Nu tycker jag att vi har lyckats ganska bra. Fast utvecklingen har varit lite annorlunda
än vi hade tänkt oss förut. Vi har koncentrerat oss i början på internet-sidorna för att få fram information för och om invandrarna, som redan finns på nätet. Nu måste jag säga att det finns mycket mindre information om utlänningarna än vi hade tänkt oss.

Det flesta utlänningarna i Helsingfors, som först har lärt sig svenska, är antingen gift med en finlandssvensk, de har kommit via svenskspråkiga regioner eller de har t.ex. tyska som modersmål. Men fältet är verkligen brett.
Vi har folk från bl. a. Somalia, Costa Rica eller Filippinerna, också en brasilianare och en persier, båda har kommit via Stockholm till Helsingfors. Och de är just dom, som kommer från Asien eller från Sydamerika, som tycker att det skulle vara bra att kunna tala svenska nånstans, för dom talar ju inte svenska, om inte någon annan gör det. Då börjar man lära sig finska. Och så har jag också lagt märke till att det finns många utlänningar som sätter sina barn i svenskspråkig skola för att de skall lära sig svenska. Kulturen är närmare deras egen, så det känns lättare att lära sig svenska eller tänka på svenska.

Och så finns det också såna som tänker sig att det kanske är lättare att komma in den finlandssvenska kulturen och miljön, för att den kanske skulle vara mera tolerant för vi ju redan är en minoritet?
De är många som tänker så här, men å andra sidan måste man ju säga att det inte är så lätt som det ser ut. Finlandssvenskarna har kanske blivit skuffade i ett hörn, varifrån de inte riktigt vågar komma fram. De är själva mycket försiktiga med dem, som de kommer att omges med. Det här är faktiskt ett problem som vi har på i-fisken. Vi behöver ju också finlandssvenskarna.

Kan man tänka sig då att utlänningar har ett slags dubbelminoritetsidentitet?
Jo säkert. Är du själv utlänning och har som modersmål tyska som jag och försöker tala svenska i Helsingfors, så får man ju lätt en sådan känsla att "Hej, får man över huvudtaget tala svenska"?

I-fisken har nu kommit så långt att man ungefär vet vilka utlänningar som talar svenska. Nu borde man får igång kulturverksamhet.
Ett svårt uppdrag, särskilt på finlandssvenskt håll visar man inte riktigt interesse, man har inte tid eller inga pengar. Där fattas dynamiken, som finns t.ex. i Stockholm. Där kommer man med en idé och frågar om man få hålla ett program om några veckor. Och så går de.

Vad tror du att det beror på?
Jag tror nog att det är en allmän finsk tankegång som har kommit upp på sextio- och sjuttiotalet, när det fanns en massa med kultur, för mycket kanske och sällan bra evenemang. Man började blir trött på det och vill inte riktig tro på det, att det finns personer som vill ordna ordentligt program.
Viktig för oss är främst HBL, Rundradion, Svenska Folkpartiet och Svenska Kulturfonden så klart, som stöder vår verksamhet. Man borde försöka att jobba mera ihop för att få fram hela finlandssvenska idén. Nu ser det ut som varenda en gör endast sitt och informationen kommer kanske inte fram till sådana personer, som faktiskt är intresserade av det.

Det viktigaste för projektet är nu att hitta ett ställe där utlänningarna kan träffa dels varandra och dels finlandssvenska. Vi finlandssvenskar borde inse vilket värde de svenskspråkiga utlänningarna utgör för den egna kulturen.
Utlänningarna kan förnya kulturen på ett visst sätt. De får in nya idéer och nya strömningar som annars kanske finns endast på engelska. Finlandssvensk kultur borde leva upp lite, den kanske har blivit lite gammalmodig. Man kan få en sådan känsla, att den är menad för lite äldre personer, som har blivit vana med att tala svenska eller lyssna på svenska. Här har utlänningar en chans, som i vilket samhälle som helst, att ge något nytt.

Inslaget om i-fisken på Radio Vega Mellannyland, 20.08.2001
Intervjuaren var Annika Pennanen.