|
|
 |
Varför glömmer Finland att vara mångkulturellt? |
|
Seminariet ”Guidelines for Multicultural Competence” drog fullt hus torsdagen den 20.10. Arrangör var föreningen Multikulturellt Finland (MF). |
Föreningens ordförande Ahmed Khalil
konstaterade i sin inledning att Finland står mitt i en förändring vad gäller mångkulturalism. I ett allt mer multikulturellt klimat borde diversitet vara styrka, men tyvärr är landets förutsättningar inte de bästa när det gäller att möta människor som kommer från en främmande etnisk- eller kulturell bakgrund. |
Seminariet ville påvisa hur viktigt det är för Finländare att inte endast förstå och acceptera nya kulturer, utan att också möta mänskor som är annorlunda än dem själva. Det är uppenbart hur befintliga attityder, värderingar, vanor och uppfattningar om etikett ofta kan ge upphov till kulturkrockar och missförstånd som i sin tur kan leda till frustration, rädsla, oro, ängslighet och i värsta fall till fientliga attityder. |
Seminariets huvudtalare Eila Isotalus presenterade de kompetensområden som är viktiga för att kunna skapa möjligheter för att kommunicera och leva i mångkulturella sammanhang. Min oro och ångest växte dock under föredragets förlopp när hon, kanske omedvetet, lade fram hur bristfälligt befolkningens självkännedom egentligen är. Ingenting tycks ha ändrats sedan åttiotalet då näringslivet försökte öka den interkulturella kommunikationen, förmågan att anpassa sig samt färdigheten att kunna organisera sig. Med rätt fordrar Isotalo mer respekt och ödmjukhet samt mer personligt och professionellt engagemang från dagens samhälle gentemot olika kulturer. |
Under diskussionen som leddes av professor Elena Hellberg-Hirn dryftades bl.a. frågan om huruvida utlänningar borde försöka smälta in eller försöka förbli en egen kulturell grupp. Bevarar du din egen kultur och samtidigt blir del av den nya kulturen, integrerar du dig. Vill eller får du inte bevara din egen kultur så blir du inte heller en del av den nya kulturen, istället marginaliseras du. Mellan integrering och marginalisering kan du återfinna dig även i separation eller assimilation. De flesta i salen tyckte att en orientering mellan integration, separation, assimilering och marginalisering vore mest lämplig. |
Att inte ta ställning, att få med lite av allt,
är det vi är vana med i Finland. Officiellt är Finland kanske multikulturellt, i praktiken dock fortfarande mera separatistiskt. Fast seminariet visade hur stort intresse och behov det finns för mångkulturella frågor, så förblir jag dock skeptiskt vad som gäller landets vilja att verkligen möta människor som kommer från en främmande etnisk eller kulturell bakgrund. |
|
|
Text: Gerd-Preter Löcke
Foton: sfp och ifisk |
|
