|
|
 |
|
|
Är mitt språk ej i orden, är jag i absolut mening hänvisad till
avgjort bestämda ord. Intet hjälper mig utom en fullkomlig kräsenhet vid valet. Jag
söker något annat än ord, jag söker resonans. Med ord bygger jag upp en resonans som
en fiolbyggare, i det han väljer träslag, lack och med lyhördhet prövar sig fram. |
Att mitt språk ej är i orden kan visas endast genom denna
exakthet. Ty vad jag söker är ej begreppet, utan en ljusabsorberande eller
ljusåterkastande egenskap i sammanhanget, en speglingsförmåga. Jag bygger en resonans
för ljus och skugga, en rytmisk figur, en linje. Varje plats har behov av ett ord. Ibland
kan det inträffa att det riktiga ordet ur betydelsesynpunkt gör ett sökt eller rent
missvisande intryck. Det kan i förstone verka förkonstlat. Och ändå har vi här det
riktiga ordet och på sin plats. |
Men det förstår ej de, som ej inser att mitt språk är ej i
orden.
Rabbe Enckel |
Ur tidningen "Kontur 3/00" |
|
