Språkbruk
23.08.2002

Svenskan är ett indoeuropeiskt språk som hör till de nordiska språken inom den germanska språkgruppen. Svenska talas av 9 miljoner personer i världen, varav ungefär 296 000 i Finland. Den svenska minoriteten i Estland är numera   starkt decimerad. Svenska talas i begränsad utsträckning även av ättlingar till svenska och finlandssvenska utvandrare i bl.a. USA och Canada.

Svenska språkets historia indelas i följande perioder:
1. runsvenskan (ca 800-ca 1225)
2. fornsvenskan (ca 1225-1526)
3. äldre nysvenskan (1526-1732)
4. yngre nysvenskan (1732-1900)
5. nusvenskan (1900-)

Finlandssvenskan är inte ett eget språk, utan definieras som en regional varietet av svenska som talas och skrivs av finlandssvenskar. Finlandssvenskan skiljer sig från svenskan i Sverige dels i fråga om uttalet, dels genom vissa avvikelser vad gäller ord, uttryck och syntax och i viss mån också morfologi. Avvikelserna är delvis påfallande, men berör bara en liten del av det totala ordförrådet. I flertalet fall kan de finlandssvenska särdragen ersättas med motsvarande sverigesvenska uttryck. Särfinlandssvenska ord och uttryck kallas finlandismer.