|
|
 |
21.12.2006 Permanent rättshjälpsinfotjänst
|
I oktober 2005 startade ett försök med riksomfattande telefonrådgivning i rättsliga frågor. I försöket deltog 15 rättshjälpsbyråer, som alla ligger utanför huvudstatsregionen. Under försöket har drygt 8100 samtal kommit till telefontjänsten och av dessa lite över 200 till det svenska numret. Samtalen varade i genomsnitt 5 min/samtal.
Information på svenska
Från början av 2007 blir rättshjälpsinfo permanent. Information på svenska ges på numret 0100 86 201 från måndag till fredag kl. 9.00-12.00. Information på finska ges på numret 0100 86200 från måndag till fredag kl. 9.00-15.00 och telefonrådgivning enbart på nordsamiska på tisdagar kl. 10-11 på numret (016) 521 545.
Erfarna rådgivare
Vid rättshjälpsinfo kan du tala med erfarna sekreterare vid rättshjälpsbyråerna. Den svenska telefonjouren sköts av en rådgivare som kanske inte direkt kan lösa dina juridiska problem men försöker ge information om vart du kan vända dig för att få hjälp. Kom ihåg att rådgivningen inte gäller granskning av handlingars innehåll eller frågor som ansluter sig till företagsverksamhet.
Rättshjälp på webben
Rättshjälpsinfo har också en webbplats, där det har samlats grundläggande juridisk information samt information om myndigheter och organisationer som hjälper med juridiska problem. Information på svenska finns under adress
www.oikeus.fi/32507.htm.
Särskilt stöd till invandraren
Ifisk kommer att följa med tjänstens utveckling och huruvida tjänsten kan stöda invandraren eller om
en särskilt tjänst för invandraren kan inrättas.
|
5.12.2006 Ifisk tog del i Ålands första invandringsdebatt
|
Den 11 november ordnade Ålands mångkulturella förening på Mariehamns stadsbibliotek debatten om hur Åland bemöter sina invandrare? Debatten” Kulturröra eller berikande mångfald” bjöd på chockade jurister och varningar inför framtiden.
I panelen satt jag tillsammans med Lars D Eriksson, professor i offentlig rätt vid Helsingfors universitet, ledamot
Camilla Gunell av Ålands landskapsregering med ansvar för integreringsfrågor,
Tia Itkonen, språklärare i invandringstäta stockholmsstadsdelarna Rinkeby och Tensta,
Kaveh Bahar från Iran, viceordförande i Ålands mångkulturella förening samt
Jouya Shafiei, invandrare på Åland med iransk bakgrund. Paneldebatten leddes av
Carina Aaltonen, politiker på Åland och internationellt verksam inom freds- och Emmausrörelsen. Efter debatten kunde också publiken ställa frågor till panelen.
Chockad blev panelen, när Prof. Eriksson konstaterade att Åland inte har samma regler som finska riket. Tvärtom är det helt oreglerat hur invandrare skall behandlas på Åland. Själv förde jag fram att Åland är idag ett enspråkigt svenskt landskap med självstyre där det bor 26 766 personer, 788 av dem med utländskt bakgrund. Helsingfors ensamt har redan fler blattar än Åland invånare. Men i Helsingfors kan vi samtidigt konstatera att 7,6 % av stadens invånare talar redan ett tredje språk. Av finlandssvenskarna bor endast 34.774 personer (6,2%) kvar i staden.
Debatten hölls i anknytning till ett seminarium den 10 november som tog upp frågeställningar kring inflyttningen till Åland och integrationen av nyinflyttade personer. Målgrupp för seminariet var personer som i arbetet kommer i kontakt med
integrationsfrågor.
Under kvällens lopp fick publiken även köpa mat från Åland och Asien och lyssna till musikgruppen
Machu Picchu, verksam i Helsingfors, som framförde musik från Anderna och annan sydamerikansk musik på originalinstrument. Kvällen avslutas med kurdisk dans där även publiken kunde ansluta sig.
Mariehamnveckoslutet hade allt som krävs för en lyckad resa med nya intryck och nya vänner från Mariehamn. Och allt på svenska! Något du gärna skulle vilja ha mera detaljerat information om? Vi ska återkomma.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
|
16.10.2006 T. Enberg och
K. Liedenpohja ställer upp i riksdagsvalet
|
Att Ifisk står för delaktigheten i den vardagliga politiken är ingen hemlighet. Vi har kunnat följa med ordförande Gerd-Peter Löckes (Tyskland) och Evariste Habiyakares (Rwanda) insatser i kommunalvalen 2004 samt Siggi Sussmans (Tyskland) och Andreas Müller-Liebenaus (Tyskland) aktiviteter som förtroendevalda i fackföreningar. Men att blattarna liksom i Sverige vill ta en mycket aktivare roll även i riksdagspolitiken är en premiär.
Tanja Enberg ställer upp i Nyland
Tanja Enberg, 37, initiativtagare till Svensk-ryska föreningen i Finland, är hemma från Sibirien och vill arbeta för att integrera invandrare i det finländska samhället och bygga broar mellan kulturerna. Hon vill hjälpa människorna få upp ögonen för varandra och finna lösningar om det uppstår svårigheter att leva under samma tak. Redan nu sitter hon i Folktingets arbetsgrupp för invandringsfrågor.
Tanja ser gärna att de ryska invandrarna intresserar sig för det finlandssvenska och kanske till och med ansluter sig till den finlandssvenska språkgruppen. Dessutom är hon intresserad av företagsamhet vill stöda speciellt enmansförtagen.
Ketevan Liedenpohja kandiderar i Helsingfors
Ketevan Liedenpohja, 41, är tvåbarnsmamma från Sibbo. Hon har varit bosatt i Finland sedan 1992 och har bott länge i Helsingfors. Hon har sin mångkulturella bakgrund genom att hon är född i Georgien och har bott och studerat flera år utomlands.
Ketevan, som talar flytande flera språk, är van att vinna, eftersom hon haft stora internationella framgångar inom idrottslivet.
Ketevan, som bl a sitter i styrelsen för föreningen ”Multikulturellt Finland”, anser att mångkulturella frågor berör alla. Världen förändras och även Finland bör följa med i den utvecklingen. Invandrarna i Finland är ofta välutbildade och är därmed en stor resurs för samhället. Som riksdagsledamot vill hon hjälpa samhället att lösa de problem som uppstår när befolkningen åldras och behovet av arbetskraft ökar.
Gerd-Peter Löcke som kontaktperson
Båda kandidaterna, Tanja och Ketevan, ställer upp för Svenska folkpartiet. Ifisk’s ordförande har varit med om att knyta kontakterna mellan Tanja, Ketevan och Sfp’s nomineringsutskott. Som en slags kampanjchef vill han stöda båda kandidaterna i sina uppdrag att representera svensktalande blattar i Finland. Liksom Jutta Zilliacus är han övertygad om att ingen förändring kan komma till stånd utan aktivt politiskt arbete. Två steg framåt, ett steg tillbaka i varje val! Men vi kan konstatera att det går framåt. Det är bra att Sfp i denna fråga vill vara steget före. Man får hoppas att även andra partier inser att blattarna kommit för att stanna.
|
16.10.2006 Musikalisk litteraturafton på Luckan
|
Den 6 oktober ordnade Nylands litteraturförening sin traditionella litteraturafton på Luckan i Helsingfors, späckad med klassisk och etnisk musik. Ifisk's projekt Lingva poetica var med för tredje gången och hade nu en mycket aktiv roll i arrangemanget. Muharrem Miftare inledde aftonen med traditionell musik från sitt hemland Kosovo och senare fick publiken lyssna på Björn Palméns tolkning av Ludwig van Beethovens ”Månskenssonat”. Björn är en av Ifisk’s språknissar och är med i arbetsgruppens olika projekt. Enligt Björn passar sonaten bra som inledning till Gerd-Peter Löckes diktsamling ”Verbala fotografier av cybervärldens provisoriska realitet”.
En av kvällens höjdpunkter var Gunnar Hiléns (Sverige) ”stand-up-novell” där han berättade om den framgångsrika mannen med stora bilen som i nattens skugga kryper in i sin lilla säng. Gunnar var med även med sin diktsamling ”När mörkret faller”.
Också bland publiken hittades flera ifiskare som gjorde sig bekanta med litteraturföreningens och Lingva poeticas verksamhet kring ett glas vin. Ett stort tack vill vi rikta även till Luckan’s arrangör, Ifisk’s ledamot Karl Norrbom (Sverige), som efter en svår olycka är tillbaka i arbetslivet och tillsammans med Nylands litteraturförenings ordförande Mary-Ann Gröhn lyckades få till stånd en ypperlig ram trots krångliga förhållanden beträffande utrymmet.
Den litterära aftonen visade åter igen att känslorna inte känner några gränser och att dikt är en tolkning av människors känslor. Således kan det knappast finnas väggar mellan människor som sysslar med känslor.
Mera om Ifisk’s poesiprojekt ”Lingva
poetica”.
|
28.09.2006 Invandraren
- Inspiration eller provokation |
"Invandraren som utmaning - Inspiration eller provokation"
var namnet på Ifisks första invandrarforum som ordnades på Luckan i Helsingfors tisdagen den 19 september. Utgående från den mycket omtalade
tankesmedjan i Tallinn fokuserades diskussionen på de övergripande samhällsförändringarna, som rapporten talar om, på olika strategier att främja mångkultur inom Svenskfinland samt lämpliga offentliga satsningar på mångkultur.
I egenskap av kulturfondens ordförande startade Pär Stenbäck i början av 2000-talet Framtidsprojektet. Samtidigt var han en av de drivande krafterna bakom arbetsgruppen
Ifisk. Med tiden blev han dock rätt så missnöjd med att framtiden inte mera diskuteras i Svenskfinland. Därför fick han idén att tillsammans med Kulturfondens nuvarande styrelseordförande Roger Broo bjuda in 55 beslutsfattare och opinionsbildare till ett två dagars seminarium i Tallinn. Avsikten med tankesmedjan var att skapa en realistisk bild av vilka utmaningar Svenskfinland står inför idag och i framtiden och att diskutera konstruktiva lösningar på de problem och utmaningar som finns.
Tankesmedjan kanske inte bär världen framåt, eftersom fräscha beslutsfattare och opinionsbildare, t ex invandrarorganisationer, blev utanför. Ändå konstaterade rapporten att nya, mer professionella, kommunikationsstrategier och genomtänkta proaktiva handlings- och lösningsmodeller för Svenskfinland behövs. Dessutom finns ett eget kapitel om invandrarnas roll i Svenskfinland. Enligt gruppens rapport har invandringen till Finland ökat betydligt och de är en utmaning för finlandssvenskarna.
Att få igång ”snacket”
Diskussionsrundan visade hur viktigt ”snacket” mellan de olika kulturpolitiska grupperingarna är. På längre sikt vill forumet komma fram med olika konkreta förslag på hur invandrarnas möjligheter att aktivt delta i kulturlivet ska öka. Förväntningarna bland finlandssvenskarna och invandrarna tycks vara i högsta grad olika. Det visade sig att kulturella invandraraktiviteter nästan alltid borde knytas till konkret rådgivning i språk-, arbets- och utrymmesfrågor. Vi kunde dock konstatera att såväl Sfp:s kommunalpolitiker som Arbis och Kulturfonden visade stort intresse för invandrarnas vardagsliv.
Forumet var överens om att en arbetsgrupp bestående av de närvarande personerna samt nya medlemmar borde sammankomma mera regelbundet. Dessutom skall olika invandrarforum av samma sort ordnas även i Vasa, Åbo och i Borgå. Med i diskussionen var Ifisks ordförande
Gerd-Peter Löcke som sammankallare, Ifisks ledamot Richard Owusu från Ghana,
Didi Blanco från Marocko, Jan Tunér från Sverige,
Laurence Ngiliambere från Rwanda, Muharrem Miftare från Kosovo och
Krassimir Ninov från Bulgarien. Svenskfinland blev representerad av
Ann-Sofi Backgren, som jobbar som projektombudsman på Svenska kulturfonden,
Mia Björnberg-Enckel, bl.a. Sfp-kretsordförande och ordförande för utbildningsnämndens svenska sektion,
Sture Gadd, stadsfullmäktige i Helsingfors och ordförande för Arbis direktionen samt
Astra Särs, sekreterare för diakoni i Borgå stift. Flera andra var intresserade men hade tyvärr förhinder, bland dem
Pär Stenbäck och ordförande för Svensk-ryska föreningen,
Tanja Enberg.
|
25.09.2006 Uppleva blatternas lifestyle |
Den 15 september bjöd Öppna
Universitetet i Helsingfors på seminariet ”Mångkultur i Sverige”
som fokuserade på olika strategier att främja mångkultur
inom medier. Med i panelen fanns Gringos redaktionschef
Carlos Rajas Beskow från Stockholm. Gringo, som är ett slags kusin till
Ifisk, ger ut en egen tidning från blatter till blatter. Blatte är en svenskspråkig benämning på en person med etnisk bakgrund som uppfattas som utomnordisk eller utomeuropeisk. Uttrycket har tidigare, speciellt bland yngre personer, haft en mer nedsättande klang, men har blivit allt vanligare i vardagsspråket. Begreppet har i allt högre grad anammats av invandrarna själva. Blatte är således en ypperlig term som kan användas i olika sammanhang, speciellt när vi inte kan eller vill tala om flyktingar, invandrare, immigranter, utlänningar,
nyfinlandssvenskar, representanter för etniska minoriteter
osv, osv. Blattens motsats i vardagsspråket är "svennen". De är båda arketyper i populärkulturen.
En av de kändaste blatterna är alltså Carlos Rajas
Beskow, som har spanskt blod. Tillsammans med Zanyamir Adami har han grundat tidningen Gringo. Tidningen föddes för att de ansåg att mediebilden av invandraren var helt på tok. Tidningens första nummer utkom 2004 som en bilaga till
Metro-tidningen, som delas ut bl.a. i metrostationer, den finska versionen även i Finland. Idag läser över en miljon svenskar Metro i Stockholm, Göteborg och Skåne.
Enligt Carlos vill blatterörelsen inte tala om ”det nya Sverige”, för Sverige har haft invandrare sedan fyrtiotalet och ett speciellt migrationsprogram sedan 1975. Blatten är en del av Sverige. De flesta är födda i Sverige men identiteten med landets har tagits bort från dem. Gringo vill vara blatternas ”lifestyle-magasin”. Gringo vill jobba för att Sverige ska skita i hur du ser ut eller vad du har mellan benen. ”Vår ambition är att det ska finnas så få hinder som möjligt i samhället för att du ska kunna förverkliga det du vill”, avrundade Carlos debatten.
Jämfört med Svenskfinland är allt ”big” i Sverige. Carlos påpekade att t.o.m. 25 % av hela populationen i Sverige har invandrarbakgrund och Sveriges svartskalle (= mörkhyad
blatte) är drottningen Silvia, som har en brasiliansk mor.
När Ifisks ordförande Gerd-Peter Löcke och Carlos Rajas Beskow Carlos utbytte tankar på ”After-partyt” som ordnades av tidningen
Ny Tid kom de överens om att kontakten mellan organisationerna borde upprätthållas och Ifisk skulle bekanta sig med rörelsen i Stockholm vid lämpligt tillfälle.
Mera om Gringo
|
16.09.2006
Föreningsfestivalen gav politiskt genombrott! |
Finlandssvenska organisationer, föreningar och grupper presenterade sig i Vasa under veckoslutet 8-10.9. Över 700 personer bidrog till en lyckad festival med texter, bilder, rörelser, musik, allsång och mycket small talk.
Ifisk deltog med projektet Lingva poetica. Muharrem Miftari från Kosovo presenterade sin nya dikt ” Till Åke Sturmer”, ordförande Gerd-Peter Löcke sin diktsamling ”En formel för succé” och svensk-ryska föreningens ordförande Tanja Enberg boken ”Karelska korsvägar”. Dessutom fick vi starkt stöd av författaren
Mary-Ann Gröhn och Björn Palmén som båda är med i vårt
bokprojekt.
Också Peter ”tysken” Lüttge, som har varit medlem i vår förening i fem år, var aktivt med sin föreläsning ”Låt alla blommor blomma, även de utan rötter”. Han kom till Finland år 1990 som utbytesstuderande och jobbar nuförtiden som kulturredaktör på FST. Peter talade om det som de flesta av oss känner bra till: studentbyn är steril som ett universitetssjukhus, trappgången tyst som en kyrka just innan gudstjänstens början och föreningsmöten mera byråkratiska än polisförhöret. Fart på hans liv blev det först när spriten stod på bordet. Plötsligt blev alla vänligare och pratsammare och han kände sig nästan som hemma. Men utböling som han är, gjorde sig förstås helt löjligt, när han kom ihåg någonting från festen och försökte samprata vidare nästa dan. Bland utbölingar i salen hittade vi ifiskarna Gallina Sandås från Bulgarien, Tanja Enberg från Sibirien och Gerd-Peter Löcke från Tyskland.
Enligt Peter var det endast de svensktalande grupperna som visade någon slags av sympati för den nya studenten, men att det inte skulle finnas något rasismen bland finlandssvenskar är endast en myt. Den finns, djupt inne och riktar sig mest mot den tredje, icke närvarande personen, den som inte är med, den som mest kommer från Ryssland, Kosovo eller Afrika. Denna aspekt tog han upp i samband med rapporten från den finlandssvenska tankesmedjan i Tallinn där man ville skapa en realistisk bild av vilka utmaningar Svenskfinland står inför idag.
Enligt rapporten har invandringen till Finland ökat betydligt och de är en utmaning för finlandssvenskarna. Nu vill ifisk bildar en egen arbetsgrupp som ska ta reda på om utmaningen anses snarare som inspiration, provokation eller till och med som en förolämpning av den finlandssvenska kulturen. I otaliga diskussioner kunde vi ändå redan på festivalen konstatera att intresse för invandrarnas roll i samhället har ökat kraftigt både bland föreningarna och politikerna. De flesta var överens om att nya, mer professionella, kommunikationsstrategier och genomtänkta proaktiva handlings- och lösningsmodeller behövs såväl för Svenskfinland än för integrationen av invandraren.
Mer om rapporten publiceras senare i samband med
invandrarforumet. Allt i allt gav föreningsfestivalen ett slags kulturpolitiskt genombrott för invandrarrörelsen och vi ser med intresse fram till nästa års evenemang som arrangeras i Helsingfors.
Se
även Lingva poetica och dikten ” Till Åke Sturmer”
|
09.08.2006 ”Dikternas bro” på Faces |
För andra gången var projektet ”Dikternas bro” med på Faces Etnofestival i Billnäs som ordnades den 28-30 juli för nionde gången. För svenskan stod
Gerd-Peter Löcke med sina berättelser från andra sida spegeln och
Petra Österman med några dikter. Evenemanget var väl besökt och åhörarna var speciellt intresserad av invandrarnas poesi, bland dem kurden
Verya Mazhar och Kiamars Baghbani, båda från Iran.
Dikternas bro är ett mångkulturellt evenemang där man läser dikter och texter på olika språk och lyssnar på olika mänskors hjärtans röster. Vid sidan av diktuppläsningen diskuterade gruppen kring Kiamars om litteratur. På plats fanns både professionella diktare och amatörer som representerade såväl finländska som olika etniska grupper.
En av festivalens höjdpunkter var M.A. Numminen och Pedro Hietanen, som tog även den unga publiken med storm med sina låter på finska, svenska, tyska och estniska. Mauri Antero är säkert en av de få finska musikkonstnärer som verkligen står för en äkta multikulturell finsk insats. Gerd-Peter Löcke har haft flera projekt tillsammans med MA och bland annat gett ut en skiva med honom på tyska. |
09.08.2006 Ifisk tror på sommaren |
Sommarträff i Ekenäs
Ifisk, Polina Aronson och Sergei Trofimov bjöd medlemmar och vänner på dragspel
och allsång i Ekenäs söndagen den 25 juni 2006. Vi ville fortsätta med våra traditioner och firade vår sommarfest i Västra Nyland. Trots midsommaren och det fina vädret, som höll en del gäster på sina sommarstugor, hade vi ett bord med omkring tio deltagare från Tyskland, Nigeria och Finland.
Vi satt i gång med en kopp kafé och lite hembakat från Café Gamla Stan. Själva programmet startade med dragspelmusik under Polinas ledning. Polina är mycket aktiv i Svenskfinland, bland annat undervisar hon i gammaldans och olika sällskapsdanser på ungdomsgården i Ekenäs, Dessutom har hon uppträtt på tv och i år har hon fått understöd av Kulturfonden för att organisera musikkvällar och konserter på svenska för inflyttade av utländsk härkomst.
Vi trivdes väldigt bra ute i den gamla trädgården. Själva cafébyggnaden är ett 1700-tals torp med höga trösklar och lågt i tak. Här lever den gamla stämningen kvar och det var nog den rätta bakgrunden för Astrid Lindgrens och Georg Riedels ”Idas sommarvisa” och Stig Olins ”Jag tror på sommaren” och många andra visor.
Här var det meningen att visa en rad utomordentligt skickligt fotograferade bilder, men de blev tyvärr alla totalförstörda då hårdskivan kraschade. Men vi kan ta med texten till några sånger så att ni tror på sommaren igen nästa år.
JAG TROR PÅ SOMMAREN
(Text och musik: Stig Olin)
Kortast och blekast vintersol finns en decemberdag,
kallad för Tomas Tvivlaren för att hans tro var svag.
Han skulle aldrig någonsin trott på en sol, en vår.
Ändå förvandlas vintern till sommar vartenda år.
Jag tror, jag tror på sommaren.
Jag tror, jag tror på sol igen.
Jag pyntar mig i blå kravatt
och hälsar dig med blommig hatt.
Jag tror på dröm om sommarhus
med täppa och med lindars sus,
en speleman med sin fiol
och luften fylld av kaprifol.
Midsommarafton natten lång,
kärlek och dans och sång.
Solen som plötsligt börjar gå
upp och ner på en gång.
Pojken med flickans hand i sin
viskar och får till svar
löften han gått och hoppats på
under det år som var.
Jag tror, jag tror på sommaren...
|
IDAS SOMMARVISA
(Text: Astrid Lindgren, musik: Georg Riedel)
Du ska inte tro det blir sommar
ifall inte nå´n sätter fart
på sommarn och gör lite somrigt,
då kommer blommorna snart.
Jag gör så att blommorna blommar,
jag gör hela kohagen grön,
och nu så har sommaren kommit
för jag har just tagit bort snön.
Jag gör mycket vatten i bäcken
så där så det hoppar och far.
Jag gör fullt med svalor som flyger
och myggor som svalorna tar.
Jag gör löven nya på träden
och små fågelbon här och där.
Jag gör himlen vacker om kvällen
för jag gör den alldeles skär.
Och smultron det gör jag åt barna
för det tycker jag dom ska få
och andra små roliga saker
som passar när barna är små.
Och jag gör så roliga ställen
där barna kan springa omkring,
då blir barna fulla med sommar
och bena blir fulla med spring! |
|
01.08.2006 Minnen från sommarens filmer |
I somras spelade FST in två tv-produktioner i Helsingfors med starkt finlandssvenskt inslag. I Rundradions
ungdomspjäs "Tennis-Mats", som kommer att sändas under höstens lopp, hade ifisk nöjet att medverka tillsammans med den sympatiska skådespelaren
Niklas Lignell. Han spelade en ambitiös far vars son dock även har andra intressen utanför tennisplanen. Ordförande
Gerd-Peter Löcke från Tyskland och bokprojektets medlem
Björn Palmén kan upptäckas i filmen som publik vid matcherna. Tillsammans med tekniken var bara ett dussin personer involverade och stämningen under de tre dagarna blev mycket familjärt.
Nickes Lignell stora premiärfilm "Underbara kvinnor vid vatten", en film om den finländska skärgården 1964, hade premiär 1998 och producerades i Finland, Sverige och Tyskland.
Också den andra filmen i somras hade en stark anknytning till Tyskland. Den 28 juni vid Olympiaterminalen kom den stora tyska tv-divan
Veronica Ferres till Helsingfors. Ferres som bl a år 2005 fick den tyska oskarversionen Bambi för sin utomordentliga karriär i film, tv och teater, var "Frun från Checkpoint Charlie" (Die Frau vom Checkpoint Charlie). Filmen utspelar sig under det kalla krigets tid. Finland tog år 1969 initiativet till en Europeisk säkerhets- och samarbetskonferens (ESSK), som kulminerade i ESSK-toppmötet i Helsingfors 1975. 10 år senare träffades statspolitikerna på nytt i Finlandiahuset. Men förhandlingarna stördes av den östtyska kvinnan Jutta Gallus från Dresden (Veronica
Ferres).
Händelserna kring Jutta Gallus väckte stort internationellt intresset efter hennes misslyckade försök att kommer över gränsen till Västtyskland. Efter tre års fängelse i den rysliga anstalten Hoheneck lyckades förbundsrepublikens regering köpa henne fri, men hennes två döttrar fick inte följa med. Först efter flera års hård kamp till med spektakulära demonstrationer som den i Helsingfors lyckades hon få sina barn tillbaka.
Inspelningen i Helsingfors ordnades bl a av Robert
Portman, en av de tre personer som satte i gång med ifisk år 2000. Som gammal vän bad han ifisk om hjälp med statister. Således blev det bl a
Gerd-Peter Löcke från Tyskland, Gladys Okocha-Löcke från Nigeria,
Raymond Bell från England,
Didi Raschad från Marocko, Anette Ezeagbor, Björn Palmén,
Henrik Creutz och Lauri Kivikataja från Finland, som stod för den internationella kulturinsatsen i filmen.
Till höger: En minut innan Tysklands VM-match mot Argentina började, samlades (nästan) hela filmcrew med ifisk som gäst kring hotellets
tv. [zoom] |
01.06.2006 Didi Blanco avslutade Möjligheternas torg i Åbo |
Solen kom fram i rätt ögonblick, när Didi Blanco från Marocko spelade upp med sitt band och omkring femtio, för det mesta unga lyssnare dansade på salutorget till raïmusiken. De andra medlemmarna i bandet är hemma från Senegal, Kuba, Jugoslavien och Finland.
Raïmusiken är en blandning av västerländsk pop, rock, reggae och arabisk nomadmusik från 1600-talet, och uppstod ursprungligen i början av 1900-talet i Algeriet. Musiken förmedlar ofta samhällskritiska åsikter. På 1980-talet började texten innehålla nya ämnen som droger, alkoholism, fattigdom, arbetslöshet som annars sällan tas upp i samhället.
(Här kan du lyssna på raïmusik)
Möjligheternas torg koordineras av Servicecentralen för utvecklingssamarbete Kepa. Torget fungerar som ett skyltfönster för lokal medborgarorganisations- och kulturverksamhet och arrangerades i år på 18 orter från Rovaniemi till Mariehamn. Vasas evenemang hör även till ett projekt som finansiers av EU och Finlands utrikesministerium. I Åbo var programmet helt enspråkig och svenskan efterlystes, men förgäven. |
31.05.2006 Mångkulturell frågestund på Caisa |
Det internationella kulturcentret Caisa ordnar regelbundet mångkulturella program, där publiken kan diskutera olika frågor om kulturer i ett öppet forum.
Onsdagen den 17 maj diskuterade man det svenska språkets ställning och betydelse i invandrarnas liv. Denna gång var det ifisk’s ordförande
Gerd-Peter Löcke som ledde den svenska frågestunden. Som debattör ställde den marockanska raï-musikern
Didi Blanco upp. Publiken var från flera länder och ställde knepiga frågor om Didis liv som muslim i Finland. Didi påpekade att han i första hand är en musiker som försöker tjäna pengar som lärare i franska i en svensk högstadieskola i Helsingfors.
Bland publiken fanns också ifisken Raymond Bell från England. Raymond berättade att han lärt sig svenska för att kunna uträtta sina äranden på ett inhemskt språk. Han kommer inte ha tid att lära sig finska under de år han kommer att stanna i landet. Men hans erfarenheter av myndigheterna är ganska dåliga. Bland annat har det tagit nästan två år innan han fick sin sjukberättelse översatt till svenska.
Ifisk fick nya vänner som ville hänga med i arbetsgruppen, och det var en lyckad kväll. |
15.05.2006 Vernissage
Fresko på Luckan |
Ifiskaren Ann-Louise Tvete från Norge ställer som bäst ut sina stora freskomålningar på Luckan i Helsingfors.
Gerd-Peter Löcke, som förmedlade kontakterna till Luckan, hade glädjen att öppna utställningen den 9 maj. Luckan stod för serveringen.
Fresk eller freskomålning kommer av italienskans fresco, vilket betyder "färsk". Fresken är ett slags väggmålning, där pulvriserat färgpigment blandat med vatten målas direkt på fuktig, nylagd kalkputs. Denna teknik kallas al fresco, vilket är den äkta freskotekniken i motsats till väggmålningar på torr puts, som kallas al secco. Freskomåleri förekom överallt i Italien från senmedeltiden ända fram till 1600-talet, emedan den gotiska stilen i de nordliga landen gynnade skulpturen.
De moderna målningar, som Ann-Louise ställer ut, beundrades bla a av vår medlem
Susan Haraldson från USA. Som pastor i Andreaskyrkan visade hon speciellt intresse i Ann-Louises teknik. |
 |
Fler nyheter från 2006 |
|
|
|
|
|