Helsingfors universitet är Finlands äldsta och största universitet. Under sin drygt 350-åriga historia har det hunnit bära tre olika namn: Åbo Akademi, Kejserliga Alexanders-Universitetet och sitt nuvarande namn, som det fick efter det att Finland 1917 förklarat sig självständigt.

Helsingfors universitet är en tvåspråkig högskola, vilket bl.a. innebär att föreläsningar och seminarier hålls på landets två nationella språk, finska och svenska (såvida det inte till följd av ämnets art sker på något annat språk. Studenterna har rätt att muntligt och skriftligt avlägga examina på någotdera språket.

1938 grundades vid Helsingfors universitet en professur i svensk litteratur. Läroämnet fogades 1969 som en särskild avdelning till institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur. Avdelningens kärnområde är finlandssvensk och rikssvensk litteratur, men även studier i allmän (europeisk) litteratur och de övriga nordiska ländernas litteraturer ingår, liksom också en översikt av den finska litteraturen.

Svenskan är naturligt nog minoritetsspråk - på universitetet liksom i det finländska samhället i övrigt. Ca 6 % av landets befolkning har svenska som modersmål. Dessutom finns det en stor tvåspråkig befolkningsgrupp.
Institutionen för nordiska språk, populärt kallad Nordica, började ta form för drygt 120 år sedan, då en docentur i ämnet inrättades. I dag har Nordica en personal om drygt 30 personer. Universitetet är det enda i landet som permanent ger undervisning i alla grannspråk. Det huvudsakliga undervisningsspråket är likväl svenska.

Varje år inleder ca 120 nya studenter sina studier vid institutionen. Omkring 70 % av dem har finska som modersmål, omkring 30 % svenska. Dessutom gästas Nordica av några Nordplus- och Erasmusstudenter. Studierna i nordiska språk präglas av stor valfrihet.

Lärarna på institutionen har genom sin forskning och undervisning skaffat sig specialkunskaper på ett flertal forskningsområden. Nämnas kan att forskning och hela projekt pågår eller har avslutats kring svenskan i Finland, finlandssvenska dialekter, stadsmål, tvåspråkighet, immigrantspråk, syntax, litterärt talspråk, tillfällighetslitteraturen på 1700-talet, strukturen i samtal och intervjuer samt ort- och personnamn (almanackans namn, förnamn på 1900-talet, gatunamn).

Institutionen förfogar själv över en finlandssvensk textkorpus omfattande ca 2 500 000 ord samt inspelningar av talspråksmaterial av skiftande slag (författarintervjuer, stadsmål, samtal, emigrantspråk). Institutionen har också ett nära samarbete med Forskningscentralen för de inhemska språken och Svenska litteratursällskapet med dess omfattande samlingar av finlandssvenskt namn- och talspråksmaterial.

De olika studiemomenten kan till stor del presteras inom ramen för undervisningskurser (all undervisning sker på svenska). Till studiemomenten hör litteratur vars sammansättning präglas av stor valfrihet, särskilt efter grundstudierna.

Praktiska upplysningar