Ett av dessa undantag är Finland, där den svensktalande minoritetens förhållanden är ordnade så att de kunde tjäna som förebild för Europa och hela världen. Finland är ett samhälle som oftast fungerar väl på två språk, finska och svenska, trots att den mindre språkgruppen utgör endast knappt sex procent av totalbefolkningen.

Språket spelade ursprungligen en underordnad roll för uppkomsten av en etnisk identitet, tidigare var t.ex. religionen viktigare i detta avseende. För ungefär tvåhundra år sedan fick språket med ens betydelse som en identitetsskapande faktor. Det var den tyske sjuttonhundratalsfilosofen Johann Gottfried Herder, som förkunnade att det var språket som gör människan till människa. För Herder hade detta ingenting med politik att skaffa, men hans budskap åstadkom en verklig väckelse framför allt i Europas mångspråkiga, mera perifera och östliga delar. Modersmålet blev en massrörelse, vilket skulle komma att förändra världen totalt.

Läs mera

Uppgifter om språkförhållandena i de svensk- och tvåspråkiga kommunerna

Enspråkigt svensk kommun (21)
Egentliga Finland : Houtskär
Österbotten: Korsnäs, Larsmo, Maxmo, Närpes

Tvåspråkig kommun med svenska som majoritetens språk (22)
Nyland: Ekenäs, Ingå, Karis
Östra Nyland: Liljendal, Pernå, Sibbo
Egentliga Finland: Dragsfjärd, Iniö, Kimito-Kemiö, Korpo, Nagu, Pargas, Västanfjärd
Österbotten: Jakobstad, Korsholm, Kristinestad, Kronoby, Malax, Nykarleby, Oravais, Pedersöre, Vörå
Åland: Brändö, Eckerö, Finström, Föglö, Geta, Hammarland, Jomala, Kumlinge, Kökar, Lemland, Lumparland, Mariehamn, Saltvik, Sottunga, Sund, Vårdö

Tvåspråkig kommun med finska som majoritetens språk (20)
Nyland: Esbo, Grankulla, Hangö, Helsingfors, Kyrkslätt, Lojo, Pojo, Sjundeå, Vanda,
Östra Nyland: Borgå, Lappträsk, Lovisa, Mörskom, Strömfors
Egentliga Finland: Finby, Åbo
Kymmenedalen: Pyttis
Österbotten: Kaskö, Vasa
Mellersta Österbotten: Karleby

Finlandssvenskarnas fördelning på kommunerna, artikel ur Finlands kommuntidning 8/2000, 29.8.2000