Trubaduren Roland Koppatz

Susan Haraldson

Fredrik, Samira, Kimmo

Chattsidorna censureras i allmänhet inte. Sidorna kan således lätt bli en tummelplats för provokatörer. Fanatiker ur båda finska språkgrupperna tar som bäst ära och heder av varandra på två olika webbplatser. Ilta-Sanomats chattsida lockade sista torsdag till 1 400 inlägg.

Finlandssvenskarna beskylls för rasism och segregering, tvåspråkigheten kostar alldeles för mycket och man kan väl inte vara finländare utan att kalla sig finne? Men finlandssvenskarna håller bra emot och kallar majoritetsgruppen för finidioter och halvapor som ännu på 1800-talet sprang omkring i skogarna. Visst förekommer också seriösa inlägg, men de tycks drunkna i mängden. Mest irriterar sig de finskspråkiga på de finlandssvenska högskolekvoterna, kostnaderna för tvåspråkigheten och "tvångssvenskan".

Många chattare anser att Finland bör bli enspråkigt finskt. Men Helsingfors till exempel har ju aldrig varit enspråkigt. Under svenska epoken hörde man svenska och finska, senare även ryska. Och utan engelska är det idag nästan omöjligt att följa med reklamskyltar. Finnarna har alltid lutad sig mot ett annat språk. Finska talade de och talar ännu idag endast sinsemellan. Och tvångsengelska är redan ett faktum i många skolar. 

Borde man bli svekoman?
Diskussionen om svekomanin och fennomanin har uppstått igen, såsom jag redan tidigare har förutspått på tv:n. Jag anser detta som ett steg framåt i ett öppet samhälle inom den europeiska gemenskapen. Vi bör förstå att finnarna är rädda för sin språkliga identitet. Det är finlandssvenskarna som inte ännu förstått att vara oroliga för sin språkliga framtid. Kan man faktiskt kalla sig finländare utan att vara även finne? ”Dvärgsparven skall inte sitta bredvid en i tankar försjunken korp” kallar jag situationen i en av mina dikter. För ”det är korpen som kommer att leda dig genom den oändliga finska marken”. Ålänningar har förstått detta och försöker försvara sin identitet mot den finska språkinvasionen. I Helsingfors längtar jag inte endast efter caféer med svensk reklam. Det vore också trevligt med en italiensk pizzeria, där man kan tala italienska, en fransk restaurant, där man hör franska osv. i stället för finska pubbar, där du gärna får tala engelska. Men det tycks väl vara synd att medge att man hellre talar svenska. 

Trubaduren Roland Koppatz - Själen, hjärtat och livet

Susan Haraldson: Min hobby blev mitt yrke

Jul för nya finländare

Ifisk medlem i Fredspostens redaktionsråd

Gerd-Peter Löcke
Ordförande